Insomnia...

Ja vad ovanligt...! Känns som att jag använt titeln flera inlägg tidigare...

Går och lägger mig klockan 1:30 bara för att man som normal människa borde lägga sig på kvällen, för att komma upp när klockan ringer på morgonen och ta sig till jobbet. Klockan 3:30 får jag bekräftat det som jag redan två timmar tidigare befarat när jag gick och la mig, att jag under den här tiden inte blivit ett uns tröttare och har inte för en sekund varit nära att nästan somna. Jag ligger i stället och stirrar i taket och börjar även att vrida på mig allt mer ofta, vilket jag antar heller inte gör Veronicas sömn någon nytta...

Eftersom att man känner sig själv bäst så vet jag också när jag tittar på klockan, att om jag ligger kvar i sängen i något tappert men dock patetiskt försök att ändå somna. Så kommer det bara att resultera i att jag vrider på mig, stånkar lite över att det börjat mola i ryggen, och ungefär en halvtimme innan klockan ska ringa kommer jag äntligen att somna. För att då vakna trött som en döende, totalt förstörd, stel och mör i hela kroppen och om jag då mot all förmodan tar mig till jobbet så kommer min arbetsdag att vara skit.

Så förnuftet och erfarenheten säger att jag istället ska gå upp, sätta på en kanna kaffe och bara softa tills det är dags att åka och jobba... Pussar Veronica två gånger över ryggen tar med Adidasbyxorna och t-tröjan från sovrummet, öppnar dörren och möts av tre stycken nyvakna hundar lite smått förvånade över att det blivit morgon redan. Går direkt in i köket, sätter på kaffe och brer ett par rågkusar med leverpastej och tomat. När jag vikt undan kanterna på plasten runt leverpastejen hörs ett par hasande trötta tassar från hallen, det är Wilma och Femme som visar lite intresse för min frukost. När kaffet runnit ner tappar jag upp det på termos, lägger mackorna på brickan och tar med flaskan med Julmust från köket.

När jag kommer in i vardagsrummet ser jag Joppe liggandes i soffan, precis på samma sätt som jag lämnat henne drygt två timmar tidigare. När jag sätter mig på den yta som finns kvar i soffan ber jag henne att hoppa ner, Joppe låtsas som att hon inte riktigt förstår vad jag menar så hon trycker istället upp sig mot bortre kanten i soffan och sjunker ner som en hösäck. I min inkonsekvens som hundledare har jag just nu inte mage att skicka ner henne på golvet så hon får ligga kvar...


Just nu så känner jag en så grymt behaglig stämning, mörkt både ute och inne, svagt ljud i bakgrunden från någon film på tv, Joppe drömmer lite grann och sparkar lite med tassarna i soffan, alla andra hundarna insåg oxå att det inte var morgon än och gick o la sig... Och jag helt avslappnad, lagom trött dricker Julmust i soffan och har ingenting jag måste göra, helt underbart!

Nu ska jag bara se om jag kan hitta någon mysig film att titta på tills jag ska göra mig i ordning för att dra till jobbet, idag blir första dagen med långbyxor på jobbet. Sommarsäsongen är väl över nu antar jag...
Appropå det... Nu har jag änrligen kommit igång och kunna röra på mig lite, i helgen har jag varit på is första gången för säsongen. Har kört 4 timmar hockey-bocky sammanlagt och tänkte försöka vara med matchen på söndag, och kanske på fredag beroende på hur jag känner.

image187

Kristian  *Morgonmys*


Trotsålder...

Ja shit alltså! Nu har det snart gått tre veckor sedan jag bröt nyckelbenet, det börjar inte alls kännas jobbigt att gå och dra benen efter sig. Inte kunna göra något roligt, och bara få se andra lira där jag oxå borde vara med.

Jag vet att jag blir bestraffad för något men jag vet inte riktigt för vad. Nu när axeln börjar kännas okej och jag börjar få ordentlig rörlighet i armen, så går jag den här veckan och blir sjuk. I förrgår hade jag feber snorade och hostade mest hela tiden, igår spännde det i bihålorna till jag fock ordentlig huvudvärk och torrhostade sönder halsen.
Idag pallar jag inte att bara sitta här och acceptera krämporna och försöka vila, för det är ju typ det ända jag gjort i flera månader känns det som.

Nä så idag struntar jag i läkares alla rekomendationer och krav! Hostade ur mig lite slem i morse, grävde i trunken och gick ner till hallen och lirade lite rinkbandy en halvtimme. Då förstog jag verkligen vad jag behöver göra för att den som nu straffar mig inte ska få vinna, jag ska helt enkelt trotsa honom/henne. Det kändes så jäkla bra och nu en och en halv timme efteråt känner jag mig mycket friskare...

Därför har jag hyrt hallen sista timmen i kväll och ska dra ihop ett gäng för att lira lite och få lite is i benen, beroende på hur min rehab går i veckan och hur jag kommer att känna mig i axeln så hoppas jag på att kunna vara med och spela nästa helg. Det skulle vara så jäkla skönt! Så får vi se vad jag råkar ut för sen...

image186

Kristian *Trotsar*