Att det alltid blir så här...!
Idag fyllde Kaj år, han tyckte inte att det var något att fira så han hade inte bjudit hem någon. Jag tyckte att det lät liiite väl tråkigt, så jag bjöd honom på middag på Thei Mex-restaurang. Jag åt Enchiladas med skampi och han åt kycklingfilé med wokade grönsaker och jordnötsås, det var riktigt j-kla gott. Efter det blev det en kaffedrink med valnötsglass (med stora bitar valnöt :-D), espressokaffe och grädde med kolasås på toppen. Den tog förståss slut alldeles för fort trots sin storlek, himmelskt!!
Sen kommer det som är så typiskt för just mig, vi knallar in på MediaMarkt för att Kaj ska köpa en skrivarkabel. Bara efter ett par minuter så står jag med både en ny GPS och en elektronisk tavla, i form av en riktigt tunn LCD-skärm med en vit ram som man stoppar sitt minneskort med bilder i. Näää! Inte prylbög...! Det är faktiskt något jag verkligen kan rekommendera! (Ja GPS-en oxå för den delen...)
För ett tag sen pratade jag och morsan om nackdelen med digitalkamera jämfört med en vanlig kamera, alltså det blir liksom inte av att man går och framkallar papperskopior av sina bilder från en digitalkamera. Det blir bara att man för över dom på datorn, som man för det första nästan aldrig kollar på. Och som man aldrig hinner säkerhetskopiera innan datorn krashar, trots att man haft flera år på sig.
Man saknar ju det här med att krypa upp i soffan en regnig kväll och bläddra i ett album, dricka en varm kopp te och svepa in sig i en filt och mysa av gamla sommarbilder.
Nu tankade jag över ett gäng med sommarbilder från Gotland, ett par bilder på Wilma och lite bilder från midsommarafton. (Även ett par bilder från en Boule-tävling som jag och Micke tog brons i :-D)
Och nu står den här på hyllan och bläddrar mellan alla bilderna, jag lovar den håller en jättehög mysfaktor i mitt vardagsrum.
Bläää! Vad tråkiga dom ser ut på dom här bilderna, ni får komma över och kolla IRL i stället...
Hur som helst! Det roliga i kråksången är att det slutar alltid så här. Vi går in för att köpa en kabel till Kaj, vilket vi oxå gjorde för 29:-. Vi kommer ut med en massa dyra hajteck-prylar till mig...! :-D
Men! Vad vore livet utan alla dessa prylar, fattigt och innehållslöst!! :-P
Jag hoppas nu att alla har eller ska se Ratatouille som haft premiär idag, det har jag gjort och den kan jag oxå varmt rekommendera.
Kristian *Fotomys*
Premiär!
Tills dess ska vi väl kunna härda ut, och förmodligen leva på fram till semestern...! :-D
Kristian *Förväntansfull*
Åh vilken tid det tar!
Men nu är det väl ändå dags för lite semester! Jag har dessverre 4 veckor kvar att jobba (med den här veckan) *suck!
Men den som väntar man på något gott... ... ...
*Favorit i repris, men jag tycker den passar bra nu...*
...Får alltid vänta för länge!
Kram på er!
Kristian *Kräks på att jobba*
Inför Midsommar!
Men först ska jag bara jobba en liten stund till, det är ju ett oerhört hårt jobb man har... :-O
Hoppas ni alla får en underbar Midsommarhelg, kram på er allihopa!!!
Kristian *Förbereder*
Klarar inte vitt!
Och detta precis innan jag ska in och träffa kund, nu var det visserligen ett dagis jag hade för avsikt att besöka. Så det var ändå ingen som reagerade...
Efter att igår burit en vanlig t-skirt i stället, så provade jag idag att ta på mig den andra pikén jag hade köpt. Och jag klarade mig faktiskt hela dagen utan att fläcka ner den, tills dess att jag svängde in på Drive-in Max. Köpte ett ...mål som jag inte kommer ihåg vad det hette, håller mig fläckfri halvägs in i hamburgaren. Sen trillar en salladsbit ut, totalt indränkt i dressing som sedan rullar ner över bröstet...
Nä nu har jag knäckt en öl och sitter i soffan med en orangebefläckad pikétröja och orkar inte längre bry mig!
Kristian *Vad gör man?*
Ps. Jag måste ha fått den absolut coolaste bekräftelsekoden idag när jag skulle lämna en kommentar! "U2 U2", va sug på den ni...!
Helt galet!
Att dom bara orkar!?!
Jag var inne och satte mig på mitträcket i början av Västerbron för att heja fram L vid 33 km, jag satt i en halvtimme i gassande sol och höll själv på att storkna. Sen var det bara att kasta sig på hojjen igen för att åka jordens omväg för att komma till Östermalms IP, och ta emot henne där hon och alla andra galna Maratonlöpare samlades efter målgång.
Alltså jag såg ingen (i år heller) som såg ut att ha haft roligt där ute, dom som inte hängde över ett räcke och kräktes tog sig över knäna eller haltade och grinade illa. Dom flesta såg ganska irriterade och lättretliga ut, ingen var direkt upplagd för skämt.
Varför gör man nåt sånt här för?!? Dom flesta kommer nu att ha ont i ett par veckor, och då har dom inte ens haft kul... Och då har man tränat och laddat i månader innan oxå, helt galet!!
Nä jag började i stället dagen med en promenad på ängen och en sväng i skogen med Wilma, sedan åkte jag till Balingsholms gård och la mig på en klippa medans Wilma badade i Trehörningen. Sen åkte vi till Ekerö, jag la mig i gräset och Wilma sprang i vattenspridaren. Efter att ha fikat och sedan suttit en stund på bryggan åkte jag hem och hämtade hojjen för att då åka till stan och kolla på L när hon sprang, kom tillbaka till Ekerö och käkade Tacos. Sen drog jag och Arne ut och fiskade lite, jag fick ganska snabbt en riktigt fin Gös (runt 1.5-2 kg) men Arne var inte riktigt kompis med håven så dessvärre slet han sig innan vi fick fatt honom... Sen åkte jag hem och nu sitter jag här i soffan med en godispåse. :-D
Och det har jag gjort medans L ägnade hela dagen åt Maraton, med förberedelser, spring och efterberedelser. Helt obegripligt! :-P
Kristian *Trött ändå*
Galet! (Uppdated)
Synd bara att man var tvungen att offra hela lördagen åt att rulla gräs på brorsans tomt, ja och vattna en herrans massa oxå förstås...
Men i söndags rullade i alla fall jag och Bengt runt hela dagen på hojjarna, nötte 17 mil runt omkring världens vackraste stad! Ja vi hade en del fasta mål oxå, var bl.a på Barkarby och kollade lite plan. Det var ingen direkt flyguppvisning, men dom hade ställt upp en hel del plan att titta på. Mest UL, fanns en hel del "experimental"-kärror som var rätt coola.
Senare på eftermiddan plockade vi upp Jonas och André oxå, och drog till Djurgår´n för att käka och fika.
Ha ha! Ja vi såg en hel del roliga grejjer i söndags oxå, vi käkade vid Djurgårdsbron nere vid kanalen. Där hyr dom ju ut kanoter, trampbåtar och roddbåtar och grejjer, alltså det är så underbart med människor som kan bjuda så på sig själva. Vi hade många att skratta åt vid ut hyrningen, men ett par tog verkligen priset...
Dom skulle vara så romantiska dom här två, dom hade hyrt en kanot som dom tänkt guppa runt Djurgårdskanalen med. Det börjar med en till synes onödigt lång diskusion om vem som ska sitta var, det slutar med att killen sätter sig fram (i tron om att han sitter bak) och tjejen sätter sig bak. Så här långt allting okej, bara glada miner. Men efter att dom två knuffat ut kanoten i vattnet så inser dom att någonting är fel, men problemlösningen kommer av sig när en Nimbus 33:a glider förbi och river upp ett par regäla vågor. Paret får krampaktigt hålla sig i trampbåten dom just drivit in till för att inte kantra och trilla i vattnet, tjejen i kanoten kan inte sluta skratta medans killen ser mer sammanbiten och koncentrerad ut. När vattnet stillat sig en aning knuffar dom båda ut kanoten i kanalen igen, och när dom nu planlöst plaskar med paddlarna i vattnet i hopp om att att få den här farkosten framåt så gör sig det första problemet sig påmint igen. - Aah! Vi ska nog inte sitta mot varandra, tanken är nog att vi ska sitta åt samma håll... (Kan dom ha sagt, OBS! Spekulation) Hur som helst kommer dom på att någon måste vända sig om. Tjejen börjar skratta igen, killen som redan från början satt sig åt fel håll och uppenbart har märkt att vi oxå skrattat med dom ett tag nu ser än mer sammanbiten ut och tycker att tjejen ska vända sig om. Hon ser sig om och kan konstatera att hon inte kan vända sig om, då det inte finns plats för benen skrattar än mer och ber honom vända sig om. Men för att inte knäcka sin stolthet och erkänna att han gjort fel, blir han märkbart förbannad och plaskar i stället in kanoten till stranden igen. För att komma av båten så trycker han ner tjejen mellan hennes ben för att klättra över hennes rygg, när han tagit sig upp på land så reser sig tjejen för att oxå hoppa iland. Men innan hon hinner hoppa av så har han bestämt sig för att dra upp båten på stranden, i sin ilska sliter han upp kanoten en halvmeter i taget och den stackars tjejen håller på att trilla i vattnet mer än en gång.
Nu hade hon slutat skratta och hade mer ett tveksamt leende på läpparna och en fundersam blick ut i tomma intet när han raskade upp för trappan, även vi hade slutat skratta och kände väl att nu är det väl ändå hög tid att dumpa den här killen. Men han blir inte borta länge, kommer tillbaka redan efter ett par sekunder och har i stället hyrt en trampbåt. Lika sammanbiten och ganska generad knuffar han ut trampbåten och sätte sig tillrätta innan hon ens har fått kliva på, men hon reder sig själv och kommer på båten med handväskan och påsen hon hade med sig utan hjälp.
Den tänkta romantiska båtturen i Djurgårdskanalen såg nu mer ut som ett måste för att utnyttja den tid dom betalt hyra för...
Sen på vägen hem fick vi se en skön punktering... Ha ha! En kille svänger in i refugen Götgatan/Åsögatan och får jordens skönaste punka, det lät som när man släpper ut luften ur en ballong. Skulle gärna vilja kunna beskriva det i ord, för det var hejdlöst roligt. Jag riktigt gapskrattade!!! :-D
Skön Nationaldag på er!
Kristian *Myser*
Ps. Jag och Bengt hjälpte oxå till att hålla ner en luftballong som skulle lyfta från Biskopsudden, tydligen stog Stefan Sauk i den vilket jag missade. Vet inte om det kan bero på att den oxå var full med brudar... :-P