Som om nån brydde sig om min blogg...

Ja nä...! Det är ju inte varje dag självaste kocklandslaget lagar mat åt en, enda problemet är väl att man inte får några jättelass direkt. Men man kan ju inte klaga på att maten smakar illa... Vi åt en trerätters som dom tränat på sen typ november eller vad det ver förra året, som dom ska tävla med i World Cup i Luxenburg. Så dom har ju en viss rutin på just det vi åt kan man säga.

-Förrätt:
Röding, en kräftstjärt i nåt skum. En blomkålsterinn med en liten sallad och en grön sås som var kanongod

Varmrätt:
Lamm tillagade på tre olika sätt, med svenska svampar nån potatisgrej som var så j-kla god. Sen tror jag att det var fårost som var tillredd på nåt sett som va kanon, och lite sås på

Desert:
Här var kvällens höjdpunkt! En tunn Brownie i botten, med en svartvinbärs-sorbet på. Och en choklad/nougat- (vet inte riktigt) rullenmed vad jag tror svartvinbär i. En grymt god lite Donut intill och nåt flarn som stog på högkant.
Smakkombinationen var helt grym...

Till alla rätter skulle vi ge betyg och skriva en bedömning av Pressentation och Smak. Men shit...! Vem är man att bedömma det, man e ju van vid pizza o kebab. Jag vet väl inte hur man ska bedömma Pressentation av en maträtt, och smaken... vad kan jag skriva mer än grymt gott...?!?

Ja ja! Efter maten kunde man i alla fall sätta sig i baren med en Bowmore, som inte krävde nån skriftlig bedömning...

Men jag måste säga att glasen på Grippsholms wärdshus var helt värdelösa, jag har nog aldrig drickit i några sämre glas...! Jag trodde heller inte att det var möjligt att ett glas kunde vara svårt att dricka ur, foten var sjyhög, så när det stog 16 glas på 4 pers då såg man inte varandra. Sen var mynningen så liten och kupan så pass vid, att man var tvungen att vika sig dubbel för att dricka. Jag satt i halsen flera gånger...
Nää!! Det var verkligen dom sämsta glasen jag sett, fula var dom oxå...!


Nä fan! Nu ska jag ut med hojen, måste åka till pizzan eller grillen för att käka...


Kristian   *Hungrig igen*

Jag såg Ville Niskanen igår, han och ett par fotografer knallade ut på taket på glashuset vid slussen. Dom skulle väl plåta till nya plattan antar jag... " -Tjena Ville...! Du e grym!!!" ropade jag över taket, han blev jätteglad och tackade för komplimangen...

Appropå ingenting, jag kommer att missa Idol ikväll... Fan oxå!!! Har ju väntat skitlänge på det här nu ju. Men jag blev erbjudan att käka på Gripsholmsslott, Jonas jobbar ju där med kocklandslaget ett par dagar i veckan. Så det kan ju bli smarrit, vill man ju inte heller missa.
Men hur ska jag kunna hjälpa Felicia till final, det blir ju lite knepigare att rösta när man sitter på restaurang och käkar middag som kostar 4-siffrigt...
 " -Du... hovmästarrn! Slår du på TV:n eru gullig, Idol börjar nu å jag ska rösta förståru..."
Jag ska höra med Kaj igen om inte han kan skicka ett sms när röstningen börjar, då kan jag ju sms-rösta. (jag får nog sätta på ljudlös  :o) )



Igår provade jag Hasses Porsche, inte den på bilden dock. Porsche 911 har verkligen varit min absoluta drömbil, jag ska oxå köpa en sån... Men kanske inte lika ny :-/ (när jag får råd...)
När man drömmer om nåt så länge så har man ju ganska höga förväntningar, och jag blev faktiskt lite besviken på accet. Jag hade nog räknat med lite mer krut från stillastående, men varvstoppet ligger ju på 7 000 så det känns inte som man kan varva ur. Men fan alltså! Den vägrar ju å andra sidan sluta axa, har precis samma drag om man trycker på från 180km.

Samtidigt är det nog lite så att man inte känner hur jäkla fort man pinnar iväg, allt är ju liksom byggt för att åka riktigt fort... Jag hade inte riktigt tid att kolla på hastighetsmätaren, som för övrigt är jäkligt liten. Men när man lägger i 4:an, trampar ner och den fortsätter och riktigt trycka på. Och kurvorna som man normalt inte ens märker av, kommer i stället med en jäkla fart. Då fattar man ju att det är lite drag i alla fall...

Men för att göra en ordentlig bedömning så skulle man nog behöva ta ut den på motorvägen, helst när söndagsförarna är hemma. Då kan man nog på riktigt få uppleva farten...!

-Föresten, är det någon som vet om kamerorna på Huddingevägen hinner fota om man kör fortare än 180??? Hoppas inte :-D


Nä nu måste jag duscha, man måste ju lukta gott på finrestaurang. Samtidigt som det vilket fall som helst är lite otrevligt att gå någonstans alls efter att ha lirat hockey-bocky, utan att duscha... bla bla bla...

bla bla...

Kristian  *Fredag!!!*

Sådär ja! Nu är hojen i alla fall såld. Känns faktiskt väldigt skönt, nu är det liksom över...
Jag tycker att det är så jobbigt att sälja saker, hur jag än beter mig så känns det som jag lurar köparen. Det fanns verkligen ingenting att klanka ner på Hondan, men ändå tänker man efter en extra gång innan man säger nåt. "Man vill ju liksom inte säga för mycket" men va fan den va ju i toppskick!!!

Ja ja! Som sagt, nu är den i alla fall såld... eller ja! Jag har ju inte fått några pengar än. Han förde över pengarna från en annan bank, så det tar ju en bankdag. Men...! Jag litar på mina medmänniskor, dom var jättetrevliga och jag hoppas han inte kör ihjäl sig. I varje fall inte innan ägarbytet har registrerats, då han fortfarande kör på min försäkring.

Undrar om jag ska säga upp den med en gång föresten, hmm... det ska jag nog göra i morron.

-Hallå! Vänta med att köra ihjäl dig tills jag sagt upp försäkringen...!

Inte hade jag räknat med sånt tryck på annonsen, shit dom mailar ju som galningar. *visst fan! Skulle ju maila den andra snubben o säga att den är såld.* Nä så det var ju inga problem att få dom 22 000:- jag satt ut den på, nu har jag ju t.o.m 2 ribber över efter att morsan fått sina pengar. Men sen ska ju Kewin ha en del, sen är det ju den här p-boten oxå... ... . Ja ja! Det var ju ändå skönt att jag fick den såld nu i alla fall...!


Nä! Nu ikväll ska jag fira riktigt ordentligt, käkade den där nya "nånting Rhodes" på McDonald´s med klyftisar. Sen har jag köpt ham en påse Gott o Blandat och en Cola...

Party Party!!!


Kristian R       *nästan skuldfri! (snart)*

Frågan jag ställde längst upp i bloggen.

Å vilken skit jag är! Klart att hon ska sitta med oss, hur kul hade det varit för henne att sitta ensam där nere. Det var väl inga problem att hon satt bredvid, jag koncentrerade mig bara på hockeyn i alla fall.

Nu vann ju DIF med 6-2 iofs, så glädjen var ju på top ikväll. Då kan man ju acceptera mer än vanlgt...

Men seriöst, jag tyckte att det var ganska skönt att hon kom upp så jag slapp ha dåligt samvete. Generellt är det ganska jobbigt att kolla på hockey med tjejer, men det är rätt okej att kolla på hockey med henne.


Men sen hade jag fått P-böter när jag kom ut... FAN!!!


Kristian R 

Shit! Vad ska man göra...?!? Idag är det DIF - Linköping HC, och självklart ringer "hon". Jag svarade visserligen inte, men hon lämnade meddelande.    -Min farsa är sjuk så jag undrar om jag får sitta uppe med er? Jag vet varför hon vill sitta uppe med oss, nä det är inte för att våra platser är bättre... Hon vägrar verkligen att ge sig, jag vill inte ha henne där bråkandes och nypandes. Jag vet vad hon vill och jag tycker att jag har förklarat att jag inte vill!!!

Jag vill sätta mig i Globen idag och bara kolla hockey, det är faktiskt endast hockeyn jag är intresserad av när jag sitter där. Jag vill inte ha en flamsig tonårsbrud sittandes brevid o nypas...! (okej! ja hon e 20 nånting)

Men vad fan ska jag säga?!? Farsan är sjuk vilket betyder att hon ska sitta där ensam, eller alternativt med äckelgubben. Det ska ju alltid pressenteras så att man inte ska kunna säga nej... Jag vill inget annat än att bara säga nej, jag vet jag är skitdålig på att säga nej.

Men ärligt talat! Försök själva...!
Citat:
-Pappa har blivit sjuk, så då tänkte jag om jag kunde sitta vid er?

Ja! Kom igen nu då... Säg -nej du får inte sitta med oss!

Är det verkligen jag som alltid är så blödig, eller lyckas alltid jag ställas så mot väggen så att jag inte har några alternativ???

Nåt som är skönt när folk ringer är ju att man bara kan skita i att svara, men in this case så gör det ingen skillnad. Jag vet att även fast jag inte svarar, så kommer vi få se henne uppknallandes i trappen på sektion B11 i alla fall. Och så är vi där igen... -Nä du får inte sitta med oss, gå ner till etage 3 igen med dig!

Ha ha! Känns som värsta tonårsmobbingen, -kom igen, vi fryser ut henne...!    Men det är inte min mening.

Usch jag är alldeles villrådig!     "Den här Globen är inte stor nog åt oss båda!!!"


Nä nu går jag ut med Wilma i stället...

Kristian R    *Besvärad*

Alltså herregud blogg.se!!! Ni måste ju han en SJUKT dålig server, det är ju nästan omöjligt att publicera ett inlägg... Så fort man ska nånstans i menyerna, så tappar man kontakten med servern...

Tog en evighet att få in mitt senaste inlägg, kunde inte ens spara den i profilen.

Jag vet, jag vet! Vilket I-landsproblem..... Nu skäms jag lite för att jag brusar upp så.

Varför är det så? Varför blir man irriterad över såna skitsaker ibland, jag kan skryta med att jag är väldigt duktig på att uppskatta det jag har. Jag har verkligen allt man kan önska sig, jag trivs med livet och är lycklig över att helt kunna styra det efter min egen vilja. Vi i Sverige har det så sjukt bra och jag tror även att dom flesta av oss också vet om det, men vi ignorerar det. Vi som fått förmånen att leva i den här totala lyxen är bara en bråkdel av jordens befolkning. Vi behöver aldrig oroa oss för att svälta, vi behöver inte leta efter kartonger eller tidningspapper för att sova på en parkbänk, vi behöver inte sälja oss själva för att mata våra familjer. Skiter vi i våran fria skola (vilket många barn gör), så är det bara att plugga in det vi saknar när vi blir vuxna.

Men varför uppmärksammar och uppskattar vi inte det vi har, varför pratar vi aldrig när vi träffar polarna om hur glada vi är över att det rinner färskvatten i våra kranar när vi vrider på en ratt, eller att vi har tak över våra huvuden när det regnar, eller att våra element blir varma när det är kallt. Varför snackar vi inte om hur fantastiskt det är att våra lampor lyser när vi trycker på en knapp, eller att vi kan bajsa i en stol inomhus och sen spola bort det med en annan knapp???

Allt detta är så självklart för oss, men återigen sett över hela jordens befolkning så är vi bara ett fåtal som lever i den här lyxen. Vi fattar inte att vi är så få furunnade, för att vi bara ser och umgås med folk som lever i samma lyx...

Jag menar förståss inte att vi bör säga ifrån oss allt detta, det hjälper knappast någon. Men när jag blir irriterad och förbannad på exempelvis en sån här skitsak som med blogg.se´s server, då brukar jag påminna mig själv om hur jäkla bra jag faktiskt har det. Och det tar inte många sekunder innan mungiporna höjs, och man känner sig lite fånig som brusar upp.

Sen löser man ju inga problem oavsett storlek genom att bara bli förbannad, speciellt när man bara låter det koka upp för att sedan långsamt låt det svalna. Om man inte skållar syndabocken när man är som hetast, så ödslar man bara massa onödig energi...


Kristian R  *inte längre irriterad*

Hopsan! Jag hade tydligen glömt att logga ut från bloggen igår, inte konstigt att det var så svårt att logga in... :-/

Idag var nog sista turen på sjön, jag, Wilma, Kewin, André och Lukas åkte till Ekerö. Jag hade pälsat på mig för friska vindar på vattnet, men jäklar vad det var varmt idag. Även när vi åkte hem klockan halv sju, så räckte det med typ en långärmad.



Men det är nog ändå sista skriket vad gäller båtåka. Trots att jag inte är stormförtjust i sommaren, eller ja... klart att det är skönt med sommar. Men jag tycker årstiden är så fruktansvärt långtråkig, man gör ju inget vettigt alls på sommaren! Man svettas och smäller mygg och flugor hela dagarna, och magen bara växer o växer. Ja... trots detta så känns det ändå jobbigt att behöva ta upp båten, sista båtturerna varje år känns alltid så påtvingade. Man måste liksom ta sista turen medans solen skiner men det är inte speciellt mysigt, man kan inte ligga och glida och njuta utan man maxar för att så fort som möjligt komma tillbaka.

Och jag som alltid tar upp båten så sent varje år, för att gäddfisket är så bra på hösten. Men inte fan åker väl jag ut i höstbrisen med dunjacka och lovikavantar och fiskar...! Nä fan oxå... nu jäklar! I år ska jag f-n ut och fiska gädda i vikarna, jag ska peppa och sparka på Kaj. Sen ska vi ut och höstfiska... Dagens tur ska inte bli årets sista!!!

Hur som helst, för att hoppa mellan begreppen. Det är i vilket fall jäkla skönt att vi går mot svalare årstider, man kan reglera värmen med klädesplagg, man kan stänga av AC:n i bilen, och man behöver inte svettas på jobbet så man kräks... Äntligen är innebandyn igång, snart kommer hockey-bockyn igång. Och i vinter hoppas jag verkligen att jag kommer ut mer i backen än förra året, vill inte gå halva vintern och vara sjuk i år igen... 

Oj vad jag velar... När jag själv läser det jag skrivit så skulle jag kunna tro att jag var scitzofren (hur fan stavas det???), jag verkar inte kunna bestämma mig för vad jag gillar. Men faktum är ju att jag gillar alla årstider, men alla årstider kan verkligen vara lika jobbiga som underbara.


Hej då sommaren!!!

Välkommen hösten!!!


Kristian R

För ett par veckor sen satt man och kollade på klipp från Idol 2006, för att få sig några goa skratt. Jag har inte tidigare gillat programidén, en jury som ska trycka ner och göra sig lustig på folk som man iofs inte förstår vad dom gör där.  Snacka om dubbelmoral... Skrattar gärna åt folk som inte kan sjunga, och dömer programet för att roa sig på andras bekostnad.

Men men...

Snacka om att man är fördomsfull! Följer man programmet som jag nu gör, så inser man ju att det inte alls är så att juryn trycker ner folk i skorna. Dom är väldigt raka och talar om för deltagarna hur det ligger till, och ibland har dom verkligen medlidande med stackars människor vars föräldrar har intalat dom om att dom är jätteduktiga på att sjunga... Och många andra som bara har väldigt taskig självinsikt!

Anledningen till att jag sen började kolla stenhårt på programmet, var ju för att jag såg min drömtjej Felicia som en av deltagarna. Jag har kollat på hennes klipp ett hundratal gånger, och har dessutom skaffat TV4 anytime. För att kunna se alla Idol-avsnitt.

Och jag måste ärligt säga att programmet är verkligen skitbra! Man åker ut runt i landet och låter vem som helst provsjunga för ett kommande skivkontrakt.... Och jäklar vilka talanger det finns ute i hus och hem! Så underbart att precis vem som helst helt oavsett inkomst eller kontaktnät, kan få chansen att visa att dom kan sjunga.

Nu är det 10 deltagare kvar, och alla är superduktiga på att sjunga. Och dessutom förmedla känslor med deras framträdanden.

Men shit! När Linda sjöng i måndags, eller Sara i onsdags, då satt jag verkligen med tårar i ögonen. Snacka om att kunna förmedla känsla... Men jag tror ju visserligen ändå att Felicia kommer att ta hem hela kalaset, känns lite som att hon lirar i en helt annan division. 


Kristian R  Idoldyrkare

Ja vad ska det här vara bra för igentligen?!? Egen blogg och allt, så utomordentligt fånigt...!  Jag som bara tyckt att det verkar nördigt och oerhört onödigt med en blogg. Men så tittade jag in på Falicias (ja ja... från Idol) blogg, för att skriva hur mycket jag beundrar henne. När jag läste igenom alla hennes inlägg, så kändes det rätt befriande att bara kunna få skriva av sig. Vad än hennes text handlade om så blev jag ändå intresserad av att läsa mer, blir antagligen samma sak med att skriva... Man kan inte sluta! Beroendeframkallande!!!

Från hennes blogg fanns en länk till hennes kompis Julias blogg, så jäkla skön!!! Ha ha... Sån skön ironi, och härlig humor. Hon verka vara en helmysig tjej, givetvis när jag ändå var i farten så snokade jag även genom hela den del av hennes liv som hon pressenterat i sin blogg...! :-)

Nu kommer ju visserligen inte någon i hela världen läsa just min blogg, men jag känner att det spelar absolut ingen roll. Jag behöver därför aldrig tänka på att jag ska skriva något spännande, nått som lockar läsare och håller dom intresserade. Och lämna nervkittlande "cliff-hangers" till kommande inlägg.

Jag satte ut min hoj på Blocket i veckan, annonsen kom ut igår och redan har tre stycken mailat och visat intresse. Gick ner och vaxade den och ställde den på gräsmattan för att ta lite fler bilder, och fan oxå!
Jag vill ju igentligen ha den kvar!!! Så jäkla skön stadshoj, och ett riktigt busfrö... Och det var verkligen med vemod jag satte in annonsen.

Men men... har ju knappt tid att åka med en, så det blir ju än knepigare med två.


Se vad fin den är!

Men... Hade jag inte varit skyldig morsan pengarna, så skulle jag nog behålla den i alla fall.


Wilma stormtrivs med sin nya ovana! Nä faktum är att hon frågar alltid först om hon får, då är det ju väldigt svårt att säga nej.
Hon har blivit en riktig soffpotatis...!

Typpiskt! Jag skulle lägga in en bild på Wilma i soffan, då pajjar minneskortläsaren ur på datorn...


Jaha mina första rader i min egen blogg...! Inte illa, enligt min mening...


Kram på mig!      (som förmodligen är ensam läsare till mina inlägg)

Kristian R