Som om nån brydde sig om min blogg...

Ja vad ovanligt...! Känns som att jag använt titeln flera inlägg tidigare...

Går och lägger mig klockan 1:30 bara för att man som normal människa borde lägga sig på kvällen, för att komma upp när klockan ringer på morgonen och ta sig till jobbet. Klockan 3:30 får jag bekräftat det som jag redan två timmar tidigare befarat när jag gick och la mig, att jag under den här tiden inte blivit ett uns tröttare och har inte för en sekund varit nära att nästan somna. Jag ligger i stället och stirrar i taket och börjar även att vrida på mig allt mer ofta, vilket jag antar heller inte gör Veronicas sömn någon nytta...

Eftersom att man känner sig själv bäst så vet jag också när jag tittar på klockan, att om jag ligger kvar i sängen i något tappert men dock patetiskt försök att ändå somna. Så kommer det bara att resultera i att jag vrider på mig, stånkar lite över att det börjat mola i ryggen, och ungefär en halvtimme innan klockan ska ringa kommer jag äntligen att somna. För att då vakna trött som en döende, totalt förstörd, stel och mör i hela kroppen och om jag då mot all förmodan tar mig till jobbet så kommer min arbetsdag att vara skit.

Så förnuftet och erfarenheten säger att jag istället ska gå upp, sätta på en kanna kaffe och bara softa tills det är dags att åka och jobba... Pussar Veronica två gånger över ryggen tar med Adidasbyxorna och t-tröjan från sovrummet, öppnar dörren och möts av tre stycken nyvakna hundar lite smått förvånade över att det blivit morgon redan. Går direkt in i köket, sätter på kaffe och brer ett par rågkusar med leverpastej och tomat. När jag vikt undan kanterna på plasten runt leverpastejen hörs ett par hasande trötta tassar från hallen, det är Wilma och Femme som visar lite intresse för min frukost. När kaffet runnit ner tappar jag upp det på termos, lägger mackorna på brickan och tar med flaskan med Julmust från köket.

När jag kommer in i vardagsrummet ser jag Joppe liggandes i soffan, precis på samma sätt som jag lämnat henne drygt två timmar tidigare. När jag sätter mig på den yta som finns kvar i soffan ber jag henne att hoppa ner, Joppe låtsas som att hon inte riktigt förstår vad jag menar så hon trycker istället upp sig mot bortre kanten i soffan och sjunker ner som en hösäck. I min inkonsekvens som hundledare har jag just nu inte mage att skicka ner henne på golvet så hon får ligga kvar...


Just nu så känner jag en så grymt behaglig stämning, mörkt både ute och inne, svagt ljud i bakgrunden från någon film på tv, Joppe drömmer lite grann och sparkar lite med tassarna i soffan, alla andra hundarna insåg oxå att det inte var morgon än och gick o la sig... Och jag helt avslappnad, lagom trött dricker Julmust i soffan och har ingenting jag måste göra, helt underbart!

Nu ska jag bara se om jag kan hitta någon mysig film att titta på tills jag ska göra mig i ordning för att dra till jobbet, idag blir första dagen med långbyxor på jobbet. Sommarsäsongen är väl över nu antar jag...
Appropå det... Nu har jag änrligen kommit igång och kunna röra på mig lite, i helgen har jag varit på is första gången för säsongen. Har kört 4 timmar hockey-bocky sammanlagt och tänkte försöka vara med matchen på söndag, och kanske på fredag beroende på hur jag känner.



Kristian  *Morgonmys*